Halloweenfester och tripp till Norra Georgia

Så är ännu em vecka över, och jag fattar inte hur det kan gå så fort. Hade en presentation med min grupp i Network Management i tisdags, och det gick bra. Vi håller på med ett projekt om Intrusion Detection. Blir nog bra tillslut.

Även om Halloween inte är förrän på tisdag var det Halloween-fest både i fredags och lördags. Hittade en kostym på Army Surplus i sista stund, men jag var rätt nöjd med den ändå. Ni kan ju se på bilderna. Blev ganska sent på fredagen så jag tog det lugnt på lördagen. Drog ändå på mig kostymen igen, men gick hem före 01.


För imorse skulle vi samlas 08.30 för att åka med utbytesstudenterna på en tripp till North Georgia. Första stoppet var i Dahlonega, där Amerikas första guldrusch ägde rum 1828. De hade ett museum i det gamla rådhuset där de visade film och lite annat smått och gott.

Nästa stopp var på Burt's Pumpkin Farm. Dit åker de amerikanska familjerna för att köpa halloween-skräp i alla möjliga former, men framför allt pumpor.



Sista anhalten var ett museum över en gammal boplats för Etowah-indianer. Det var inte så mycket att se mer än några gamla gravhögar, vilka påminde mig ganska mycket om de i Gamla Uppsala. De svenska är ca 500 år äldre, men ganska intressant att folk på så skilda håll kan komma på samma saker. Det är ju inga små projekt precis, att bygga såna högar. Turen avslutades med en film om indianernas historia. Fruktansvärt hur den vite mannen behandlat dem.

Imorgon börjar ännu en vecka med studier. Två läxor som ska in onsdag och torsdag. Jag som hade tänkt gå på hockey på onsdag. Får väl se hur det blir med det. Thrashers har ju fått en ganska fin start på säsongen, och jag har inte sett en enda match än.

Veckans låt:
Merle Haggard - Chicago Wind
(Var egentligen förra veckans låt, men den har fastnat i huvudet...)

Chicago

Så är jag tillbaka i Atlanta igen efter en mycket trevlig helg i Chicago. Såg ju ut ett tag som att jag skulle få spendera helgen ensam, men som tur var så löste det sig bra med Isabel som stod ut med mig hela helgen och tog med mig på aktiviteter. Jag fick sova i hennes "familjs" jättefina hus, och fick till och med eget rum med eget badrum. Lyxigt!

Eftersom jag pluggat i stort sett all vaken tid hela veckan innan jag åkte så hade jag inte haft så mycket tid att kolla upp vad man borde se. Hon visade mig ändå de viktigaste sakerna. Det enda jag tänkt på innan jag åkte var museet i Chess records legendariska studio på 2120 South Michigan Avenue. Tyvärr var det stängt på söndagen när vi var dit, men jag fick se det utifrån åtminstone. Sears Tower hade ju också varit häftigt, men vi åkte upp i baren i John Hancock Center istället. Inte lika högt, men häftigt att kunna ta en whisky på 96e våningen...




Hann med lite shopping också. Köpte till exempel en ny jacka, som ni ser på bilden utanför studion. Vad tycks? Risken är att den inte är tillräckligt varm. Den räckte precis för de isande Chicago-vindarna, men förhoppningsvis blir det inte lika kallt här i Atlanta. Hösten har ändå kommit på riktigt nu. Är nog nästan kallare här än i Sverige, men å andra sidan är det sån fin höst med klarblå himmel och sol. Inte regnet och rusket och blåsten som det är i Lund.

Vill passa på att gratulera Tobbe och Karin som fick en dotter. Välkommen till världen Tea! Synd att man inte får se henne, men det kanske blir en blogg? ;-)

Ska försöka ta igen lite träning nu som det slarvats med den senaste veckan. Inte bra...

Veckans låt:
Chuck Berry - School Day (Ring Ring Goes The Bell)

Fall break - Scandinavian fest, gitarr-jam och plugg

Så var höslovet slut. Ganska löjligt att de gör så stor grej av att få två dagar ledigt (mån och tis). I Sverige kan man ju lätt ta två dagar ledigt när man vill om man känner att man behöver det =). Här funkar det ju inte riktigt så. Det är grejer att göra hela tiden, och det gjorde att vi fick sitta i stort sett hela måndagen (14-01) och tisdagen (10-23) med våra projekt som skulle vara klara idag.

Anders och många av de andra internationella studenterna åkte buss till Washington DC över helgen, men jag och Karl-Magnus (K-Mag som han kallas här) var kvar. På fredagen tog vi det lugnt, men på lördagen var det Scandinavian festival på ett annat universitet här i stan. Jag, Vince, Alex och Joi åkte dit. Årets tema var en fotbollsturnering alla länder emellan. Bredvid planen sålde de typisk mat och snacks från de skandinaviska länderna. Som Vince påpekade så tillhör ju inte Finland skandinavien, men de fick vara med ändå. Sverige slog Norge med 7-2 i semin, men förlorade snöpligt på straffar mot Danmark i finalen efter att kontrollerat i stort sett hela matchen. Efter det åkte vi för att äta på Food Courten på ett Shopping Mall. Det slutade med en ganska lång shoppingtur, och vi åkte inte hem förrän de stängde.

När jag kom hem så ringde Matt som jag träffade på Stephanies födelsedagsfest och frågade om vi skulle spela lite gitarr som vi snackat om. Han är en riktigt trevlig kille, och har en hel del textidéer. Jag hjälpte honom med musiken och det blev riktigt bra. Vi fick ihop till tre nya låtar. Riktigt roligt att hitta någon att spela med igen. Har saknat det väldigt mycket. Han kände tydligen flera trummisar också, och dessutom kunde vi repa på hans fraternitys vind. Kan nog bli ett helt band av det. Har ju inte spelat i rockband på väldigt länge. Skoj!

I helgen ska jag ju åka till Chicago (anledningen till att jag inte följde med till Washington DC). Det hade tydligen blivit några små komplikationer hos dem jag skulle hälsa på, men biljetten är ju bokad så jag kommer att åka ändå. Kommer nog bli en upplevelse. Vi får ju en hemtenta idag som ska vara inne på fredagmorgon då jag åker. Kommer väl jobba dag och natt med den, men då blir väl resan en fin belöning efteråt. Så det är väl vad jag ser fram emot just nu.

Annars är man ju lite nyfiken på hur det går för Tobbe och Karin som ska få barn i dagarna. Tydligen har underbarnet gått några dagar över tiden. Jag vill i alla fall önska er lycka till! Stort, mycket stort...

Veckans låt:
Patty Griffin - Tomorrow Night

(Extra cred till den som kan hjälpa mig att tala om vem som skrivit låten. Dylan har ju gjort en rätt bra version också, men han har ju inte heller skrivit den.)

Flygvapenfest, EM-kval och musikfestival

Under veckan som gått har David från Sverige varit här och hälsat på Anders. Det har varit kul, för det har inneburit att vi hittat på saker hela tiden. Jag har inte varit med på allt, men en hel del. Bland annat var de på hockey i torsdags som jag missade för att jag var tvungen att göra klart en läxa. Anders hade ju varit smart och gjort den innan David kom. Förra helgen raggade iaf David upp en amerikanska som gått här på GA Tech och bodde i I-House förra året. Hon jobbar för flygvapnet, och nu i fredags tog hon med oss på en flygvapenfest. Vi hade inte höga förhoppningar. Väntade oss mest militärkillar, men det var trevliga flickor där också...

På lördagmorgon/eftermiddag bjöd familjen som köpt namnet på vår byggnad (för $250 000) på grillning innan am.fotbollsmatchen. Det var fint väder och gott med lite burgare. Vi såg en 30-40 min av matchen, som Georgia Tech vann, innan vi åkte till en pub för att se Sverige - Spanien. Matchen spelades kl 14, men den skulle eftersändas 17. Tydligen ändrade tv-bolaget schemat i sista stund, för när vi kom dit var det Turkiet-Ungern istället. Synd att vi missade matchen när de vann. Hörde att ESK är klara för Superettan också. Härligt! Det är ju där de hör hemma.

Den här veckan har det varit musikfestival här i Atlanta och ca 300 band har spelat på olika ställen ons-lör. Jag lyckades lura med Talha och Toni på Red Light Café där de hade lite americana/country rock. Det kanske inte var deras favoritmusik, men jag tyckte det var riktigt bra. Vi såg Hooverville, The Rosemont Family Reunion och Little Country Giants. Rosemont var riktigt bra, och jag vet en speciell tjej i Lund som jag tror verkligen skulle tycka om dem. På festivalens hemsida kan man få ett smakprov (Kolla på T som i The Rosemont Family Reunion).

Idag var jag tillbaka till shoppingcentret för att byta mina fina skor. De var lite för små, så jag fick en storlek större. Köpte inget annat, men jag såg en riktigt fin skinnjacka. Den var alldeles för dyr, så det blev ingen affär där...

Till sist vill jag tacka er som uppmärksammat min namnsdag för gratulationerna, och samtidigt lugna dem som oroat sig för min tumme med att tala om att den är i stort sett återställd. Så fort jag fick glasbiten bortplockad så läkte den på ett par dagar. Det är värre med munsåret. Det är ju inte farligt eller gör ont, men det är ju äckligt. Tabletter hjälper ingenting. Om det inte försvinner inom ett par dagar måste jag köpa salva.

Veckans låt:
The Rosemont Family Reunion - Olive

Karaoke och sjukvård

I måndags var vi på Karaoke-klubb. Låter kanske inte som någon höjdare, men det var inte vilken typ av karaoke som helst. Det var nämligen ett rock/hårdrocksband som spelade live, och så fick folk i publiken gå upp och sjunga låtar från en lista tillsammans med dem. Riktigt kul idé. Ellen här i huset tog med oss, och hennes kompis Christine som fyllde år samma kväll gjorde succé med Guns'n'Roses "Welcome to the djungle" - ESK Hockeys gamla introlåt. Kul.

I fredags när vi var på salsaklubben fick jag en glassticka (spåga för er i Skåne, eller speta om ni kommer från Småland) i tummen. Jag såg hur den stack ut, och drog ut den. Efter ett par dagar blev tummen ömmare och ömmare, och jag började misstänka att det var en bit glas kvar ändå. Samtidigt har jag fått ett munsår och behövde salva för det. Eftersom sjukvård ingår i terminsavgifterna gick jag till Health Center för att slå två flugor i en smäll.

Jag hade ju inte bokat någon tid, och närmast lediga var på torsdag. Eftersom jag bara behövde lite salva så bad hon i receptionen mig att kolla med apoteket bara. Kvinnan på apoteket sa att jag skulle ha en salva som hette Abreva, men den kunde jag inte få utan recept från läkare. Om jag ville ha den direkt så skulle jag gå till affären och köpa den istället. Blev lite snål (bättre att få den gratis, och dessutom var det ju det där med tummen) så jag gick för att få boka en tid. Då sa hon i receptionen att jag kunde gå in eftersom jag ändå väntat.

Jag satt i 20 min innan jag blev inropad till en sköterska (en riktig surkärring) som tog temperatur och blodtryck på mig innan jag fick sätta mig och vänta igen. Efter ytterligare 15-20 min blev jag inkallad igen av samma kärring. Fick sitta i ett litet mottagningsrum med dörren stängd i en halvtimme innan kärringen kom och flyttade mig till ett annat mottagningsrum. Hittills hade ingen frågat nåt, eller gjort nånting med mig sen jag tog blodtrycket. Efter kanske 10-15 min kommer hon tillbaka och säger att jag ska röntgas. Röntgen tar ju också sin lilla tid och jag får mina plåtar och går tillbaka till surkärringen som visar mig till samma rum igen. Efter en kvart kommer så äntligen läkaren. Hon är mycket trevlig och bra. Hon tar en titt på röntgenbilderna (som inte visar nånting), sen tar hon en snabb titt på min tumme och säger: "Du, jag ser inget på röntgenbilderna men jag ser att du har nåt i tummen. Vi stänger nu, men kom tillbaka imorgon så ska ta bort den glasbiten. Det kommer göra ont som h*vete, men det blir bra". Då blir jag tvungen att fråga om munsårssalvan (som var den verklliga orsaken till mitt besök). Hon i apoteket föreslog Abreva, sa jag. Jaha, men då skriver jag ut det sa läkaren.

När jag så äntligen kommit ut ur hela den processen och gick tillbaka till apoteket så var det en annan kvinna där. Jag visade receptet, och hon svarar "Nej, det har vi inte här. Det får du gå till affären och köpa". "Va??, jag har ju väntat i nästan 3 timmar för att få det här. Kommer det här receptet hjälpa mig ens i affären? Kommer jag få betala det i alla fall?". Ja det får du betala, svarar hon. Efter att jag blivit lite upprörd så ringer hon läkaren, och jag får några tabletter istället.

Sammanfattningsvis, hur fan kan jag behöva vänta 3 timmar på nåt som tog 3 min att lösa?? Varför i hela helvete måste jag vänta på att få ta röntgenbilder som i slutändan inte hade någon som helst betydelse för beslutet som läkaren fattade. Och hur kan de säga att jag ska få en salva som de inte har. Jag hade inte ätit på hela dagen (några av er vet ju hur jag blir då), så ni kan ju tänka er hur förbannad jag var när jag skyndade iväg därifrån och kom försent till bokklubbsmötet som hölls på kubanska cafét Papi's. Fick kubansk mat, och det drog upp minnen från min och Tommys resa.

Nu imorse kom jag tillbaka till samma läkare. Inte lika mycket folk precis när de öppnar, så jag fick relativt snabbt hjälp. Hon var jättebra igen. Hon gav mig ett par sprutor, och sen karvade hon mycket riktigt ut resterna av glasbiten ur fingret. Sen skickade de med mig en hel flaska sårrengöring och plåster och lite annat smått och gott. Så nu är jag glad igen, och har fått tillbaka lite förtroende för sjukvården. Tur att man är sjuk så sällan... (*knack* *knack*)

Svensk grillning

Så var det oktober, och ännu en vecka har gått. Går det inte fruktansvärt fort? I fredags var jag på den teatern jag pratade om. Måste tyvärr säga att jag blev lite besviken. Man får väl ha i åtanke att det här är studenter på en teknisk högskola, och inga skådespelare, men ändå... Adam i vårt hus gjorde ändå ett hyfsat jobb, och så var det en tjej som var helt ok. Annars var det väldigt amatörmässigt, både manus och skådespeleriet. Jag skäms ju när jag säger att jag inte sett nåt spex i Lund än, men jag vägrar att tro nåt annat än att de skulle vara bättre.

Efter teatern gick vi på Loca Luna igen. Det var skoj, men inte lika bra som förra gången. Inte lika mycket folk den här gången.

På lördagen åkte vi till Lennox shopping mall, och handlade lite. Karl-Magnus stannade på samma avdelning på Macy's i 4 timmar. Helt otroligt... Jag och Talha hann se oss om lite i alla fall, men det var helt galet stort. Känns som om man skulle behöva en vecka för att gå igenom hela. Det här var lite mer exklusivt och lite dyrare än det andra stället vi var på för några veckor sen. Jag fick tag på ett par jeans och ett par skor.

Efter det skyndade vi oss hem för att gå på Rickards (en annan svensk) grillfest. Vi har fått kontakt med två andra svenska tjejer (en au-pair och en som pluggar på Kennesaw State som ligger en halvtimme härifrån) som också kom till festen. Så det var en hel del svenskar och ännu fler fransmän/fransyskor. Mycket trevligt, och gott med grillat. Efter det gick vi på en fraternity. Det visade sig att presidenten där, Charlie, var född i Sverige och hade svenska föräldrar. Vi pratade lite svenska med honom, och han var ganska duktig även om han pratade lite konstigt.



På tisdag ska vi ha möte med bokklubben och diskutera "Our man in Havana" över lite mat på det kubanska cafét Papi's, så jag måste gå och läsa ut den nu. Har ca 70 sidor kvar.

Veckans låt:
Tom Waits - The Heart Of Saturday Night